miriamb

Andra augusti annalkas strax sitt slut. Till trötta timmar färdas fiskar fromt i ishavets innerlighet. Tankar tankas i mitt huvud men huvudsaken är att sakligt ta tjuren vid hornen. Att inte tjura över spilld mjölk innan man råkat välta glaset. Min vältalighet är glasklar. 
Hemma från en helg på landet söderut, övik med kusiner i instutitionsform. Fotboll, kvällar vid brasa, turer till badplatsen mitt i natten. Iskyla rådde men utan duschvatten har man inget val efter den årliga stormatchen. Har rätt många kusiner och det är fascinerande att se dom växa upp, att få undra vad det ska bli av dom. I varje bil man möter på E4an ryms ett annat liv förresten. Hisnande tankar. Det finns så många människor och möjligheter.
"Världen är så stor så stor Lasse Lasse liten"
"Alla kartor och städer och vatten och platser som vi aldrig ska få se"
Hur ska man någonsin kunna nöja sig med något? Hur ska man någonsin kunna rycka upp rötterna ur det enda man känner till? Det masochistiska i att endast formulera frågor. Det är varje kristens plikt att vara så glad han kan.
Nu ska jag ta vara på min sommarkväll. Böcker och te och morden i midsomer och pussel. Målar jag upp.