run
Vad skriver man om när man inte har några bilder, inte så mycket att måla. Eftersom jag är ensam här kan jag säga att jag lekte idag, slog hål på isen klättrade på stenar blev vit av träden. Rörde om i sörjan. Elva grader varmt och sol, så långt ifrån det institutionella. Fåglarna sjunger; talkin about a revolution.
ledig
Längtan att leva upp till, tillmötesgåendet, är så stark. Ute ur kontext vill jag ingenting, vad är det sanna. 10 avsnitt greys för att det dödar, dövar? Enkla verklighetsflykter när tiden spjälkas upp i all välmening.
kri-s-tall
Orkeslös när göromålslistan tränger sig på, påträngande fort går tiden. Jag räknar mina timmar men de försvinner likväl för att:
jag inte kan ta ansvar. Eller är ett offer för min generation. Sekundär alkohol blir keton, vinter blir till vår, och sommar och höst. Ge utlopp för kontra leverera, skapa eller prestera. Kanske det som är värt något när ingen ser är det som faktiskt har värde. Jag målar lätt upp med breda penslar, visioner bortsprungna med allmängiltiga formuleringar som skriver på näsan och ger förmäten efterklang. Så här är det. Punkt. Krångliga tankar och ord men inte tillräckligt flyktigt formulerat, inte unik nog om någon kan följa med i tankegången. Va bäst eller lägga av, öh gere då, det tysta inbitna mönstret.
Öste omtänksamhet på en gammal tant för att jag längtar efter Guds rike på jorden. Det ni.
En ond spiral - kiral
En blogg man inte orkar uppdatera är en ond spiral, eller iaf en nedåtgående spiral. Förundras över hur snabbt jag kan göra läxor, tjoff säger det bara. I got the flo-oh-oh-oh-ow. Typ.
Klockan är för sent och jag har bomull i örat. Lo-oh-oh-oh-ov snart dessutom. Kött! Står bara ut tills dess. Tisdag imorgon så då är det second hand-hjälp i sävenäs som gäller, sen kommer onsdag och torsdag afterwards.
Gick ut i luften igår, den luktade sött och blött. Fåglar finns mer på våren, och träden reflekteras i vattenpölar när vägen är så där mjukt geggig och det kippar under skorna. Vad är då ljusen som människor byggt upp, och hur ser trakten ut för den som inte har sitt hem här? En plats i en bit av ett land.
För min egen skull
Idag är jag trött. Anlände till mitt hem vid sju imorse efter en hel natts färd. Har hamnat i någon sorts lägerbaksmälla där man inte vet var eller vem man är nu när ens parallella existens helt plötsligt lösts upp och man upptäcker att tiden går. Gick ett varv runt huset men mådde som en påse nötter efteråt.
Åre var najs, för att fatta mig kort. Med fokus på backar och åkning kan jag säga att det var adventurisktiskt megaawesome samt mystrevligt. Glida fram i pudersnön i Ullådalen, sittlift och sol smakar bra. För den som undrar eller känner att jag är skyldig att upplysa.
Viktiga men ändå triviala ting enligt Miriam just nu då:
- Min förebild och verklighetshjälte Shane Claiborne ska gifta sig. När han friade var ringen inte klar så han tog den blå vaxprototypen istället.
- Downton Abbey sänds 22.15 ikväll, försöker minnas att jag ska hålla mig vaken tills dess.
- Bloggar, bloggar, blogg, blooo, blo, bl, bll, bl, blääääää... Tror inte vi människor är gjorda för att hålla koll på och jämföra oss med så många människor som IT-samhället ger oss möjlighet till.
- Vad man än hittar på, omger sig med eller tar på sig så är man bara en människa som står där och stirrar tillbaka. Det är så lätt att bara vända bort blicken när man ser något man inte tycker om. Leva i lögnen, en ständig strävan för att nå upp istället för att acceptera. Inte bara som i att medge ett misslyckande utan som i att ta in att verkligheten inte har några måsten, det vi är och ser ut är inte något vi måste trimma och hålla i schack så vi inte ramlar utanför den största acceptabla mängden fulhet. Skönheten är inte ett recept i Veckorevyn, ska vi verkligen låta den tas ifrån oss och sättas på en piedistal som något oeuppnåeligt? Eller kanske uppnåeligt om du införskaffar vårens nyckelplagg, hakar på den nya kettlebellstrenden, skrubbar dig från topp till tå, har rätt solglasögon eller vad vet jag? Förlåt min frustration. Det är bara ett litet ynkligt skrik från någon som fastnat i kläm mellan känslan av att vilja leva upp till omvärldens krav, ihopblandat med hopplösheten i att tycka sig ha fel förutsättningar som strider undercover och lite för framgångsrikt mot ens egna idealistiska världsbild.
Vågar vi titta ut genom fönstret kan man ana det är något vackert med det som är precis som det är tänkt att vara, i sin rena, avsedda, okonstlade form. Hur hittar man dit?
Birros krönika slänger jag in här nedanför
Marcus Birro: Att älska är svårt
"Det finns inget rent kvar", sjunger Thåström i Imperiet från 1985. Det är knappast renare nu. Det mesta är en sorts sugande gyttja av futtigheter. Ingenting får vara heligt längre. Allt ska släpas i smutsen. Det uppfattas som progressivt och radikalt att omänskliggöra grundläggande värderingar som livets okränkbara värde, Gud, kärlek och sexualitet. Allting säljs till lågt pris. Vi tror oss göra en god affär när vi skänker bort våra kroppar, vår tro och vår värdighet. Vilket misstag det är.
Vår samtid är en kran som vi öppnar och glömmer bort. Allt av värde rinner ur oss. Gud är det särskilt populärt att håna. Till och med i kyrkan. Vilken obarmhärtig skam att Svenska Kyrkan, med ett darrande leende får man förmoda, öppnar sina dörrar för befängda konstnärers fixering vid nedmonterandet av allt heligt. Jesus blir bög i läderbyxor och alla stumma ateister nickar med i samförstånd. När en annan konstnär gör rondellhundar av profeten Mohammed förvånas vi över de troendes indignation och förtvivlan. Konstnären lyfts in i värmen och prisas för sin medelmåttighet. Som om dessa ständiga attacker på troende skulle vara modigt. Som om uppluckrandet av tro, helighet och tröst, skulle vara en ärbar bedrift. Vilket misstag det är. Det är bara lathet. Det är futtigt och ovärdigt. Alla kan hata, det är enkelt. Att älska är tusen gånger svårare.
Det är varken progressivt eller beundransvärt att spotta på folks tro. Det är billigt och enkelt. Det är att dundra in med en bulldozer i ett hav av öppna dörrar. Människor som lever sina liv utan något heligt missar flera dimensioner av tillvaron. Det är en helt och hållet magisk värld där döden inte är det slutgiltiga mörkret, där trygghet är på riktigt, där samtalet med Gud är en kärleksrelation genom livet, där trösten finns bara en liten bit bort, precis där ljuset bryts. Människor utan känsla för helighet kommer en dag upptäcka att livet planas ut, att tillvaron går ner för landning på en enda grå åker av värkande vardag. Det finns mysterium som inte går att lösa, men som lättar på förlåten och skänker dig lugna drömmar alla stormiga nätter.
Det finns en saga som väntar på att bli läst, men slarvar man bort sitt liv på världsliga ting, på fyllor, plast och cynism, så missar man den där sagan. Mysteriet förblir olöst. Sagan blir aldrig läst. Utan helighet kommer dina tårar aldrig sluta rinna. Om du envisas med att trampa på allt heligt, och blundar för miraklet, kommer du aldrig hitta källan till de där tårarna. Din kran kommer stå öppen tills allt ditt ljus har runnit ut och du sitter ensam, yr och full av mörker och vind. När du hånskrattar åt min tro eller min svaghet är jag inte längre där. Jag är där trösten är.
Livet har ett okränkbart värde, långt bortanför allt politiskt korrekt och slentrianmässiga konstruktion. Ni kan håna tills all luft runnit ur er. Ni kan förstöra med all er kraft. För vi andra är inte ens där längre. Vi andra har rört oss bort från det som drar ner och utplånar oss. Tidens nycker, människors längtan att splittra och söndra, våra naiva försök att slå oss ut ur en andlig ordning, är korta sekunder av tillfälliga segrar. Hatet är hårt, smärtsamt men kort. Kärleken har ett långt minne och du ryms i detta minne, du också. Mysteriet står kvar, även om du inte bryr dig om att lösa det.
Psalm vid trettio minusgrader
En hand i himmelen. Mina tankar nån annanstans. Det som är viktigt blir viktigare helt plötsligt och då kan en känsla av avskurenhet infinna sig. I vägskälet mellan att se konstig, fanatisk ut och att inte leva ut det som måste väljas om den smala sanningen skulle visa sig vara just det - sann.
Det är överväldigande när jag ibland skymtar vad det skulle betyda. En kraft. En kraft med ett ansikte.
Man ska inte gå efter räven med spillt solsken
Rubriken är en kvadruppel
kontamination, så det så.
Aldrig tidigare...
Har jag blivit så överraskad av melodifestivalen, den bara smög upp bakom mig och jag missade helt att det var på gång. Missade programmet också.
Visste ni...
Att Hindenburg inte endast var en zeppelinerolycka utan också en tysk rikspresident.
Tuff dag
Ibland när man är övertygad om att man klarar av allt på egen hand så skiter sig livet likafullt och så måste man gå tillbaka till grunden igen. Vet inte hur många gånger jag sett den här, men jag får fortfarande rysningar.
Långhelg, jo jag tackar
Känns som ett minisommarlov mitt i terminen när man får fredagen ledig. Att temperaturen krupit upp mot nollsträcket gör ju dessutom oss norrlänningar redo att börja fira midsommar, am I right?
Satte igång med att fixa om rummet i torsdagskvälls, det är skönt att ha projekt - då känner man att man lever.
Fönstret mitt. Jag ÄLSKAR blåmörker. Men det ska bli fint med vår också..
Grodan i min aloe vera-kruka håller med.
nu har jag ett berg att bestiga......
Kick ass
Blir du less på en hemsida nån gång, gå in här
http://erkie.github.com/, dra den stora gröna rutan till bokmärkesfältet så kan du få ett litet trekantigt rymdskepp som skjuter sönder sidan. Gillas.
kom låt oss tillbedja
If you look upon ham and eggs with lust, you have already committed breakfast in your heart - CSLewis
ursäkta mig men, HAHAH!
(but I say to you that everyone who looks at a woman with lust for her has already committed adultery with her in his heart Matt 5:28, if you did not get it ;)
14
For Children: You will need to know the difference between Friday and a fried egg. It's quite a simple difference, but an important one. Friday comes at the end of the week, whereas a fried egg comes out of a chicken. Like most things, of course, it isn't quite that simple. The fried egg isn't properly a fried egg until it's been put in a frying pan and fried. This is something you wouldn't do to a Friday, of course, though you might do it
on a Friday. You can also fry eggs on a Thursday, if you like, or on a cooker. It's all rather complicated, but it makes a kind of sense if you think about it for a while.
- Douglas Adams
hallelujah
En helg på flygande fot, som han den där blå i Herkules. Det var den första filmen jag såg på bio, nånsin, hur mycket läskigare kan det bli för en fyraåring?
Var hos Hanna i Umeå, mysigt, hurtigt, pratigt. Vaknade av hunden som slickade på knäna. Sen snabbt iväg igen, kyrka och utflykt idag. Nu inväntar jag stilla adventens ankomst (get it?). Vill pyssla och tror jag ska satsa på julgardiner i år. Röda korset får se upp i backen! Tusen hål i nacken. Klockan är inte ens fem över fem än och jag som trodde det var läggdags. Så tokigt av mig. So long zuckerz.
gröt i mitt huvud
Nu e ja tebax. Har haft en skärmfri vecka och sådär. Tänkte att man skulle få grymt mycket tid över, så blev det kanske inte riktigt. Fast man märkte hur otroligt lat man har blivit. Hitta på något, vad är det? Ge mig en dumburk och jag ska snällt ligga still medan samhället matar mig med underhållning. Fysikprov, känner jag en skyldighet att skriva här. Som om det vore meningen med livet. Gud och Jesus och sånt där tar det emot lite mer att skriva om. Tänk om jag skriver fel, och genom det jag skrivit eller sagt råkar avskräcka någon eller ge någon en fel bild av Gud eller vad det innebär att vara kristen. Om alla resonerade så, hur skulle det då gå med religionen? Skulle fanatikerna hålla käft och folk därför inte bli lika skrämda, eller skulle det religiösa drunkna i den materialistiska världsbilden? Det är lite konstigt. Och tänk om jag verkligen tror på att Gud och Jesus är allt det dom säger i Bibeln att dom är, hur mycket går inte så många människor miste om under sin tid här på jorden? Blir så svårt att möta icke-troende i diskussion. Är det ett tecken på att den kristna tron inte håller? Allt det övernaturliga Bibeln talar om. Tror jag mer på det än mina okristna medmänniskor? Är jag nån sorts lunatic som frånser fakta och den bevisade världsordningen? Mja typ då. Om det är det jag måste vara/göra för att få ha det här hoppet, den här livskamraten och högre målet i mitt liv. "Var inte rädd" står det i Bibeln 365 gånger, en för varje dag. Att inte vara rädd för att göra fel. Att inte vara rädd för att jag genom att säga eller leva fel ska få dig att vända ryggen till något fantastiskt. Jag tror ju faktiskt på att för precis dig så finns det otrolig kärlek och en otrolig möjlighet.
-
"Flum flum flum. Livet är ju inte mer än vad man kan se och ta på, dagis utbildning a-kassa jobb blanketter matrabatter turkietresa vart femte år fredagsfesten hunden som kräks på mattan graviditeten vinterpromenaden små prickar i ett mikroskåp som bevisar att allt vi gör är en slump som dömt oss till att leva tills vi dör toalettrengöring söndagsmiddag pensionen fysikprovet julhandeln tandställningen den där jobbiga stunden en minut innan väckarklockan ringer." Vem ville inte att magi skulle finnas när vi var små? Men sen kom det någon och berättade att man inte kan trolla. Var det där någonstans hoppet för oss dog?
-
Näe. Kan inte måla upp så att folk förstår vad det innebär att ha en tro. Pratar jag om det kan jag få respekteras, men att ta till sig något som ett evighetsljus måste verka förbaskat krångligt. Men jag bara önskar att du kunde göra det. Snälla bli kristen. Eller nåt. Fundera seriöst på det iaf.
Det är inte snö som faller
Ibland vill man ju bara sno in sig i ett hörn och lyssna på the knife. Jag längtar efter lussebullar och adventsljusstakar. Det här har blivit en av mina mest inaktiva helger på länge utan att jag märkt det. Har inte gjort gitarrläxan, på torsdag är det konsert. Och innan det några matskedar prov. Fastnar alltid mittemellan "Jag borde plugga mer" och "jag borde bry mig mindre". Det där med att livet inte går under när skolan sviktar. Det har jag inte lärt mig än, är så lätt att bara bli arg på sig själv. Kanske ska gå ner och baka underbaraclaras superenkla brödrecept. Konsten att orka. Vad är det man måste orka? Vad är det som är viktigt? Att må bra. Blir less på alla måsten som folk inbillar sig att det finns.
Kände att jag bröt mot ett sådant när jag slutade använda balsam, varför ska man göra det? Den kapitalistiska kraften vet sannerligen hur man skapar behov. Just hårprodukter och hårvård kan jag verkligen inte förstå. Folk är helt fria att göra sina egna val. Bara det här med att platta håret?! Hur wierd är det inte när man tänker efter. Tjejer som släpar runt på ett 500-kronors strykjärn i fickformat som dom bränner sig i håret med. Hela grejen är dessutom skadligt vilket gör att man måste köpa sjuttioåtta och en halv produkt till från Mr Hårvårdsmogul som tjänar trettionio ferarris per dag bara på unga tjejers tvång att vara som alla andra, fast lite snyggare.
Utseendefixeringen i samhället kan ta sig i röven. Jag vill egentligen leva mitt liv i blåställ. Typ.
Go' kväll.
ehh..
Bara en liten preview för er så att ni förstår hur störd jag egentligen är. Det här är dikterna jag knåpat ihop som vinster för banantävlingen:
En grym känsla svävar genom magen
Vad som skulle varit en amortering
Tarzan som bor i mig han är en svag en
Han samlar påsar vid OBS’ kundparkering
När man vågar se utifrån sitt fönster
Uppträder det mest underliga mönster:
Reinfeldt och en stor varan,
Krossade av grön banan
Från gul frukt strålar tankar
Av bensin som passar under huvudkudden
Passa dig för han som bankar
Små kastanjer i lådor från Larverholmsudden
Nervöst du läsa tomtens ord
Lyckligast på denna jord
Vara den som glömt sin spegel
Och bor i ett hus av mexitegel
Fina flickan Folke,
florerar i Finlands finrum
fastän frukten fick fastigheten flyttad
finns frågorna fortfarande fastklistrade för farmor
Kan du gissa gåtans mening?
Förstår du SJ’s tredje försening?
En moderator iklädd tyrolerhatt
Bara därför att…
F!
update: lever. Spelar Eva Cassidys version av Time after time - riktigt fin. Skramlade för världens barn utanför ica idag, det blev som ett litet socialt experiment, men mest var det mysigt. Mysigt är mitt bästa ord tror jag. Tror också att det är anledningen till att jag gillar varm choklad så mycket.
Läste ut "tusen gånger starkare" igår på en timme, den var otroligt jobbigt skriven må jag säga, men berörd blev man ungefär. Man börjar tänka på orättvisorna - mellan kvinnor och män alltså, flickor och pojkar. Jag blir alltid så förvånad och upprörd när de uppmärksammas. De är så långt borta från min tankevärld. Har aldrig sett mitt tjejvarande som en anledning till att jag skulle behöva ta mindre plats. Det finns bara inte där, jag får skrika, vara konstig och säga vad jag tycker på lektionerna. Det är så självklart. Blir ledsen när alla tjejer tydligen inte får ha det så. Att göra skillnad på kön är helt enkelt bara idiotiskt och hjärndött. Att uppfostra tjejer till att vara snälla och rara.. Bara för att man inte skulle orka med om de skulle få för sig att bli lika störiga som buspojkarna man kan bortse ifrån med ett litet " ja se pojkar". Att man inte ska våga vara med och spela fotboll på rasterna för att "nej, usch då kanske man råkar bli svettig". Vi har bara ett liv, värt att låta hälften av oss leva mindre bara för att vi är olika. Nä banne mig, mina döttrar ska tacklas, ha skinn på näsan och inte måsta titta ner i fickspegeln för att se om de är värda nånting.
Jag är i första hand Miriam. Jag är gitarrfantast, kristen, mysälskande, nörd, fotbollspelare, korsordlösande ordvitsare, bokmal. Att jag sen är tjej är ju lika mycket "jaha.." som att jag är brunögd. Såreså!
Bollen är tung och liten men jag kastar den ibland
Hey I made it
Har försatt mig i en knipa. Nu är klockan 22.00 igen men jag har fortfarande 50 sidor kvar på Flickan som lekte med elden. (Nej, jag har inte läst den förrän nu, började men slutade igen där nån gång i åttan, tycker dock det är lite pinsamt att det här inte blivit av förrän nu. Nog med ursäkter!) Vet ju att det kommer bli så att jag läser ut den ikväll men jag behöver ju sova. Allt som oftast inga åtta timmar för mig inte. Det är som det är.
Idag har varit en bra dag trots lite stressigheter. Jag gillar att spela gitarr, att läsa och tror nog jag kan gilla skolan också när jag känner att jag håller jämna steg med pressen. Läs: helst ligger lite före.
Underbara, underbara
Clara. Blir alldeles pirrig och varm av hennes bilder av hösten och vintern!
Sånt där man absorberas av är kul. Man glömmer tiden, går in helt i existensen, det man har för händer. Händer mig t.ex. under fysikprov. Jag vet, jag är stöööörd.
*
Satt på bussen och bjussade på satsuma. Fruktansvärt massa frukt, folk gick förbi, det fick förbli folktomt i mitt hav av orange. Orkade inte hålla taget så hela lagret hälldes ut i lokaltrafiken, värsta moralpaniken. Fruktlöst att slösa med naturtillgångar på bussmittgångar i septemberljuset. Det blev en smet i gruset.
