miriamb

update: lever. Spelar Eva Cassidys version av Time after time - riktigt fin. Skramlade för världens barn utanför ica idag, det blev som ett litet socialt experiment, men mest var det mysigt. Mysigt är mitt bästa ord tror jag. Tror också att det är anledningen till att jag gillar varm choklad så mycket.
Läste ut "tusen gånger starkare" igår på en timme, den var otroligt jobbigt skriven må jag säga, men berörd blev man ungefär. Man börjar tänka på orättvisorna - mellan kvinnor och män alltså, flickor och pojkar. Jag blir alltid så förvånad och upprörd när de uppmärksammas. De är så långt borta från min tankevärld. Har aldrig sett mitt tjejvarande som en anledning till att jag skulle behöva ta mindre plats. Det finns bara inte där, jag får skrika, vara konstig och säga vad jag tycker på lektionerna. Det är så självklart. Blir ledsen när alla tjejer tydligen inte får ha det så. Att göra skillnad på kön är helt enkelt bara idiotiskt och hjärndött. Att uppfostra tjejer till att vara snälla och rara.. Bara för att man inte skulle orka med om de skulle få för sig att bli lika störiga som buspojkarna man kan bortse ifrån med ett litet " ja se pojkar".   Att man inte ska våga vara med och spela fotboll på rasterna för att "nej, usch då kanske man råkar bli svettig". Vi har bara ett liv, värt att låta hälften av oss leva mindre bara för att vi är olika. Nä banne mig, mina döttrar ska tacklas, ha skinn på näsan och inte måsta titta ner i fickspegeln för att se om de är värda nånting.
Jag är i första hand Miriam. Jag är gitarrfantast, kristen, mysälskande, nörd, fotbollspelare, korsordlösande ordvitsare, bokmal. Att jag sen är tjej är ju lika mycket "jaha.." som att jag är brunögd. Såreså!