Det är inte snö som faller
Ibland vill man ju bara sno in sig i ett hörn och lyssna på the knife. Jag längtar efter lussebullar och adventsljusstakar. Det här har blivit en av mina mest inaktiva helger på länge utan att jag märkt det. Har inte gjort gitarrläxan, på torsdag är det konsert. Och innan det några matskedar prov. Fastnar alltid mittemellan "Jag borde plugga mer" och "jag borde bry mig mindre". Det där med att livet inte går under när skolan sviktar. Det har jag inte lärt mig än, är så lätt att bara bli arg på sig själv. Kanske ska gå ner och baka underbaraclaras superenkla brödrecept. Konsten att orka. Vad är det man måste orka? Vad är det som är viktigt? Att må bra. Blir less på alla måsten som folk inbillar sig att det finns.
Kände att jag bröt mot ett sådant när jag slutade använda balsam, varför ska man göra det? Den kapitalistiska kraften vet sannerligen hur man skapar behov. Just hårprodukter och hårvård kan jag verkligen inte förstå. Folk är helt fria att göra sina egna val. Bara det här med att platta håret?! Hur wierd är det inte när man tänker efter. Tjejer som släpar runt på ett 500-kronors strykjärn i fickformat som dom bränner sig i håret med. Hela grejen är dessutom skadligt vilket gör att man måste köpa sjuttioåtta och en halv produkt till från Mr Hårvårdsmogul som tjänar trettionio ferarris per dag bara på unga tjejers tvång att vara som alla andra, fast lite snyggare.
Utseendefixeringen i samhället kan ta sig i röven. Jag vill egentligen leva mitt liv i blåställ. Typ.
Go' kväll.
Kommentarer
Trackback
